Linda

Det vart flitiga 1,5 timme på gymmet med Maria. Riktigt skönt att släppa alla tankar och bara tänka på där och då.
Vi körde bröst, biceps och triceps. Så skönt att köra två så man kan pressa varandra till det yttersta. Love it!

Men nu när jag kommer hem börjar tankarna gå igen...
Ett helt liv utan socker? Går det ens? Är det alltså helt möjligt att aldrig ta en glass på sommaren, att aldrig dricka ett glas cider på en fest, inga bullar på födelsedagen, ingen pizza en fredagskväll... och om man tänker på framtiden.. om jag skulle råka gifta mig någon gång, kan jag då inte ens äta av min egen bröllopstårta?

Just nu känns det väldigt tungt, men jag har sakta börjat vänja mig vid tanken. Jag menar, en laktointolerant eller glutenallergiker lär ju sig att leva med sina "handikapp" och vad man kan äta/inte äta... varför skulle det inte gå att utesluta socker? Allting handlar ju om planering, att ha allting förberett så man inte står där vrålhungrig och måste börja tillaga en kyckling som tar 40 minuter. Det kommer inte funka. Jag måste lära mig en helt ny livsstil. Först och främst komma på hur jag ska ersätta alla saker. Hur jag kan tillaga och kombinera på bästa sätt. Det finns säkert en hel uppsjö av litteratur om det, jag är ju knappast ensam.

Om ni nu tänker "men lite socker kan väll inte skada" Det är inte så enkelt...
Grejen är den att en kaka, en liten chokladbit existerar inte i min värld. Det är allt eller inget! Har jag tagit en bit så skriker hela min kropp MERMERMER! Sen kan jag frossa i en vecka innan jag får stopp på det. Det är läskigt!
Även om jag bestämmt mig att - idag ska jag ha en abstinent dag. Så kommer det där suget då kopplas allt annat bort, kan inte annat än tänka på hur jag ska komma åt den där chokladkakan. Och innan jag tagit mig till affären är allt som en skugga bara. Jag kan inte fokusera på något annat, svårt att tänka bort det.
Det är det jag måste lära mig. Hur jag hanterar abstinensen.

Nej, just nu är det många tankar som snurrar som jag behöver få svar på innan puzzlet är färdiglagt. Och tro inte att det här kommer gå fort, att det tar en par tre veckor så är allting bra. Första året kommer bli jäkigt jobbigt. Första sommaren utan glassen, första födelsedagen utan tårtan eller vad det nu än är... jag kan inte ens ta mig en munk på marknaden.

Och ni ska vet att det skrämmer mig att skriva det här nu. Det känns liksom så definitift. Tänk om jag ångrar mig? Det kanske inte är det här jag vill? Jag kanske kan tänka mig att må lite dåligt bara jag får fortsätta äta socker? Men är det värt det? Jag vet faktiskt inte... Just nu känns det bara så rätt. Och självklart vill jag ge min kropp rätt bränsle för att den ska klara av att bära mig ett helt liv, helst så smärtfritt som möjligt.

Nu ska jag fortsätta läsa lite, sen måste jag ner till Ockelbo för att byta till sommardäck på bilen. Men jag tänker inte stanna allt för länge, vill inte riskera att behöva äta något olämpligt.

Ha en underbar lördagseftermiddag!