Linda

Jag är någon man kan kalla en typisk jojo-människa. Jag är antingen på eller av.

Vintertid är jag mest en av-människa. Jag blir alltid sjukt trött och går nästan som i dvala. Visst, jag går till jobbet men efter det är jag helt slut så jag går hem och sover mest.

Det här året har jag åtskilliga gånger försökt hitta min på-knapp. Med blandade resultat.
För att göra en lång berättelse kort - Det här har vart min jobbigaste vår under mina levda 23 år!  Främst på det familjära planet. Men jag har också haft några ljusglimtar. Jag har börjat jobba som box-instruktör på Sporthallen här i Bollnäs. Dock som vikarie nu så jag hoppar in vid behov, men ändå, nu har jag ju en fot inne :)
Och med allt det jobbiga som hänt har jag kommit min mamma, pappa och sambo ännu närmre.
Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur säger man? Jag till och med uppskattar mitt jobb på Rusta mer nu.
Mina arbetskamrater har vart ett stort stöd för mig under dessa månader!

Det jag vill komma fram till är i vilket fall att jag nu ska en gång för alla hitta min på-knapp!

Jag har precis kommit hem från gymmet nu kört ett halvdant rygg/axel pass och som avslutning 30 minuter på löpbandet med intervaller. Jag tänkte ge upp där efter 14 minuter men den här gången bet jag ihop och höll ut. Och satan vad stolt jag är över mig själv nu!
På torsdag ska jag på "introduktionsmöte" inför en kost-kurs jag ska gå på sporthallen, då det blir invägning, målförmulering och dylikt. Mycket spännande och motiverande!
Sen veckan därpå börjar poledance kursen jag anmält mig till. Så 8 veckor á 1g/v framöver ska jag slänga min smidiga kropp runt stången. Kan bli riktigt rogivande!

Så nu är det ju bara att köra på!

Back on track var det ja!