Linda

Eftersom att så många är nyfikna av vad poledancen jag går på är förnågot så tänkte jag nu berätta det för er... min version av det hela.

Det jag först tänkte på när jag hörde poledance  var en mörk, rökfylld källare med massa lättklädda tjejer med sedlar instoppade i BH:n och fulla karlar.
Ack så fel jag kunde ha!

När jag först mötte Diana, som instruktören heter vart jag också överrumplad. Hon var ju faktiskt också en "vanlig tjej". Skulle gissa på tjugofem-årsålder, runt 165cm lång, normalviktig med långt rågblont hår. Hur härlig som helst! Jag var först på plan och vart placerad i en soffa i foajen, vi pratade på som om vi kännt varandra ett tag.
Det visade sig att vi bara skulle bli tre stycken i klassen, rätt skönt faktiskt. Nästan som privatlektioner!

Huset hon håller till i är en gammal skola så själva danssalen är föredetta klassrummet. En stor sal som hon inrett med fyra dansstänger, lila gardiner som sträcker sig över hela salen och inga(?!) speglar på väggarna som jag trott.
Väldigt mysigt!

Det enda ljuset vi har under själva klasserna är ett par blockljus i lykta som lyser i hörnet. Allt för att alla ska känna sig bekväma och inte uttittade, utan helt och hållet ägna sig åt sigsjälva.
Vi blir placerade på tjocka mjuka typ pilatesmattor där vi går igenom en helkroppsstrech till att börja med. Det tar ca 1timme (!). Men det är inte vanlig "svensson"-strech som gäller här utan man gör olika positioner som kallas bla. Pinuppan, fjärrkontrollen osv. Diana pratar oss genom hela passet så trots att det är rätt mörkt hänger man med på vad som ska göras. Lugn och skön musik spelas i bakgrunden.

Klassen håller på i 1,5 timme, men det är typ bara sista 15 minutrarna vi tillbringar på stången. Första gången vart jag lite paff, jag trodde det var där vi skulle hålla till mest. Men efter 5 minuter var jag helt slut! Man går ju runt, runt, blir yr i skallen också. Så 1,5 timme runt stången är ju bara att drömma om!

Men det är en riktig rolig träningsform. Både smidighet och lite styrka och massor av kvinnlighet. För det är egentligen det hon vill förmedla. Att bejaka sin kvinnlighet. Jag som egnentligen är en gymbrutta, som aldrig har känt av någon "kvinnlighet" tidigare kände mig lite mer kvinnlig när jag gick ut därifrån. Lite märklig känsla till en början, men okej. Även åldrarna är väldigt spridda. I våran klass om tre är spridningen från 19-50. Så det finns ingen begränsning för vem som kan gå. Det är bara du själv som sätter gränserna.

Vi får lära oss att gå, stå, sitta, krypa - You name it!
Saker man annars ser så självklara - Nu har det öppnats en helt ny värld.  Rörelserna, inlevelsen, upplevelsen, känslan Jag är fast!
När jag går ut genom dörren vid klassens slut, tillfredsställd längtar jag redan tills nästa gång.
Jag kommer garanterat att gå en fortstättningskurs.

I slutet av varje lektion får vi dansa oss genom en dansrutin, vilket består av både fritt, improviserat dansande och några trick på stången till någon raffig musik. Väldigt frigörande! Man känner sig som världens sexigaste... typ :P

Till Nivå 2 rekomnenderas hotpants och klackisar. Vad tror ni om det?

Jag vet inte om ni vart så mycket klokare efter den här texten... jag känner mig själv rätt yr i bollen. Så mycket jag vill få med och berätta om så det kanske blir lite grötigt  - Men vem bryr sig?