Mellan golv och tak

Just nu är jag galet taggad! Sitter och fixar lite musik till boxpasset på lördag. Satan vad jag är peppad! Hoppas ur stolen i tid och otid för att göra några sköna moves ;) Haha

Nu har verkligen den riktiga Linda kommit fram igen! Det här är sån hon är - På riktigt!

Nu kan jag titulera boxinstruktör

Fan vilken bra dag det här vart tillslut!
Var ju iväg på mötet på Sporthallen, träffade en jättetrevlig tjej som heter Anna. Vi babblade på om allt mellan himmel och jord. Sen helt plötsligt hade jag bara fått ett pass jag skulle köra, i slutet på februari! Så jäkla glad!!
Trodde inte alls att det skulle vara så enkelt.
Fick några gratisbiljetter så jag ska gå och se hur deras pass är upplagda och få lite inspiration.

Ikväll blir det ett Nordic extreme pass, ska bli spännande att se vad det är.

Vart alla fall så taggad att jag gick ner på stan och köpte lite nya träningskläder. 2 par byxor, ett linne och ett hightec hopprep, med kullager och grejer. Det snärtade bra på ryggen, jag tog ju i som man får göra med dom vanliga rep-hopprepen från skolgympan. Det kunde man inte med det här, för rackars vilken fart det vart!

Nej nu ska jag byta om och hämta tvätten i tvättstugan, sen bär det av till gymmet igen..
 
Skönt att gamla vanliga Linda är tillabaka!

Inre kaos

Jag kan inte ens påminnas om när jag senast mådde såhär dåligt. Hela mitt liv är vänt upp-och-ner och jag lever som i ett totalt kaos. Jag står inte ut med mig själv, knappt att min pojkvän står ut med mig. Men jag tror inte han förstår... I don´t blame him for that... Livet kommer alltid ha med och motgångar, det gäller bara att ta sig ur motgångarna helskinnad.

Efter en hel kväll med hårda ord och tårar somnade jag helt utmattad, var motigt att ta sig ur sängen i morse vid 5 när sambon låg kvar i en varm och skön säng, stämningen var dock fortfarande spänd. Jag visste att arbetsledaren var ledig idag och att det bara skulle vara jag och Richard, så jag kände mig tvingad att gå upp trotts att jag mådde pyton.
Pratade med chefen när han kom, vart lovad att få gå hem vid 10 idag. Skönt!

Vet dock inte hur jag ska spendera dagen, vill inte hamna i mina dumma tankar, då är jag körd!
Kanske borde städa lite? Har inte haft några krafter på senaste så lägenheten har fått stå orörd... fel ord... omrörd...

Ska på möte på sporthallen vid 14. Angående om dom behöver nån boxinstruktör, dom ville träffa mig allafall så det är ju positivt. Jag kommer dock inte framstå som det energiknippe jag egentligen är idag. Jag får försöka förklara varför situationen är som den är, dom kommer nog förstå. Instruera är allafall bland det roligaste jag vet! När jag står där längstfram i salen blir jag helt galen, jag vill bara förmedla all mitt engagemang till alla - på en gång!

Nu ska jag försöka samla mina tankar, som ni märker svänger dom fort...



 /L

Inspiration

Tänk vad härligt det är att man på bara några få sekunder (så man hinner läsa igenom några bloggar) kan få så mycket inspiration och motivation.

Nu längtar jag tills min underbar karl kommer hem så jag får lite pussar och kramar, sen borde jag bege mig ut på en promenad. Jag vet att det blir motigt - men ack så mycket bättre jag kommer må efteråt. Det är just det jag måste komma ihåg! Att även om det är jobbigt att ta sig iväg så mår jag så mycket bättre när jag väl är där och får känna pulsen slå och svetten lacka.. Jag vet ju att jag älskar det - Har man en gång älskat glömmer man inte, eller hur?

Nej, allt jag behöver är en spark i arslet!

I morgon ska jag allafall ta fram alla mina bästa sidor på mötet, för mig ett viktigt möte.
 Jag vill så gärna - Jag vill JAG VILL!

Nu är det min sockerkoma som pratar tror jag, allting i mitt huvud bara snurrar, byter tankar och funderingar på en sekund, glömmer så lätt.

Over and Out!

Jobbigt

Just nu är allt fruktansvärt jobbigt...
Jag äter, sover och jobbar. Däremellan har jag ångest för att jag mest bara äter och inte orkar träna.

Det är så mycket jag vill och borde, men så fort jag kommer hem från jobbet lägger jag mig och sover, sen är jag upp och äter sen somnar jag igen och sover fram till 5 när det är dax att gå till jobbet igen.

Jag undrar om det har med allt kring mamma att göra eller om det bara blivit såhär nu ändå. I vilket fall som helst så är det jobbigt! Fruktansvärt påfrestande för psyket måste jag säga, för det här är inte jag. Den Linda jag känner är full av energi och tröstäter inte på det här viset. Jag vill inge mer. Det måste bli ett stopp på det här - NU!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0